När jag var liten så kollade jag mycket på Astrid Lindgrens filmer och såg nog även snövit och askungen. Alla dom filmerna ser jag än på idag så jag är överlycklig att Natte vill kolla på dom filmerna med mig! Vi brukar läsa en bok och sen se filmen efteråt. Det är så spännande att kolla på såna filmer även fast jag sätt dom hundra gånger om och kan alla utantill! Det är så mysigt på något sätt. Barn har så småsmåsmå fast ändå så stora bekymmer som man inte har idag. Skulle vilja vara barn igen när allt var så enkelt och alla filmer så spännande. Vart är all glädje som fanns då? Finns den inte eller kommer den aldrig komma tillbaks precis som den var då? Även fast jag själv skulle vilja vara barn så skulle jag även vilja ha ett. Ett alldeles eget som är mitt. Jag vet att den dagen inte är inne förns om några år. "Barn ska inte ha barn" sägs det men när vet man om man inte längre är ett barn och när vet man att man är vuxen? Vem bestämmer sånt? Jag själv eller andra? Jag kommer nog alltid känna mig som ett barn på ett eller annat vis för alla är vi barn till någon och kommer alltid vara och alla har eller har haft en mamma eller pappa. Även fast din pappa eller mamma kanske aldrig funnits där så kommer du alltid vara barn till någon oavsätt om du vill eller inte. Om din mamma eller pappa inte finns längre idag så är du alltid barn till någon eller känns som ett alldeles eget barn för någon annan. Så därför väljer jag att tända mitt hus ikväll för alla föräldrar. Alla föräldrar ska ha en guldstjärna i kanten för det är allt dom som gjort så vi sitter här idag! Vi alla människor måste ta hand om varandra för utom varandra så är vi ingenting!